Släkten Kollberg

1. Namnet Kollberg

Namnet Kollberg (även Collberg, Kållberg, Kålberg, Kåhlberg) bärs i Sverige av flera släkter utan inbördes samband. En del uppstod som soldatnamn inom indelningsverket — namnet följde då torpet och tjänsten, inte blodet, och blev familjenamn först under 1800-talet. Andra är borgar- och hantverkarnamn.¹ Vår linje tillhör den senare typen: en gotländsk borgarsläkt med rötter i Visby. Det är viktigt att hålla isär dem; samma stavning betyder inte samma ursprung.

På Anbytarforum har det föreslagits att namnet går tillbaka på den pommerska hansastaden Colberg (tyska Kolberg, i dag Kołobrzeg i Polen) — en hamnstad vid Östersjön med tysk borgarbefolkning. En anfader skulle ha kommit därifrån under 1500-talet, och namnet ha angivit varifrån man kom: ett vanligt mönster i handelsstäderna kring Östersjön.¹ Hypotesen är inte ny: redan C.J. Hallgrens tryckta Gotländska släkter (1926) för upp släkten som «Collberg från Preussen» — Colberg låg just i preussiska Pommern — så Pommern-ursprunget har stått i den gotländska släktlitteraturen i hundra år.⁹ Det är ändå en tradition och hypotes, inte ett fastställt faktum: inga öppna handlingar knyter ännu Jacob Collberg eller hans far direkt till den pommerska staden. Vad som däremot är säkert belagt är att släkten från tidigt 1600-tal satt som borgare i Visby.

2. Visby — hansestaden vid Östersjön

För att förstå släktens tidiga historia måste man se den mot bakgrund av Visby. Staden var under medeltiden en av Östersjöns viktigaste handelsplatser och ett centrum i Hansan, med ett starkt inslag av tyska köpmän. Även efter Hansans storhetstid förblev Visby en borgarstad präglad av handel över havet. Gotland var vid den här tiden danskt — ön blev svensk först genom freden i Brömsebro 1645 — så släkten levde sina första generationer under dansk överhöghet, i en stad där svenska, danska och tyska möttes.⁷

Det var inte bara handelns Visby. Efter Hansans fall levde staden i djup fattigdom från 1500-talet in på 1700-talet — det är för övrigt skälet till att så mycket av medeltidsstaden står kvar; man hade inte råd att riva och bygga nytt. Pesten härjade på ön 1660–1662, och i kriget 1675–1679 återtog Danmark Gotland; när danskarna lämnade ön 1679 sprängde de Visborgs slott. Först med 1700-talet vände det: staden fick stapelrätt, växte snabbt och var 1785 Sveriges femte största stad.⁷

Det är i denna miljö — köpmännens och hantverkarnas, men också pestens och krigens Visby — som släkten Collberg framträder i källorna, och det förklarar de tyska namn och yrken som återkommer i de äldsta leden.

3. Borgaren Jacob Collberg

Släktens äldste med säkerhet belagde stamfader är Jacob Collberg (ca 1590–1677). Han var borgare i Visby och nämns i stadens räkenskaper redan 1611. Han uppnådde hög ålder, omkring 87 år, och hans liv spänner över hela stadens stormaktstida dramatik: han var vuxen när Gotland blev svenskt 1645, genomlevde pesten 1660–1662 och dog 1677 — mitt under den danska återockupationen av ön. Hans hustru Elsa avled 1656.¹ Just uppgiften om att hustrun dog 1656 är den detalj som identifierar släkten i den publicerade Ursprungslistan — en förteckning över äldsta kända ursprung för borgerliga släkter införda i de svenska släktkalendrarna — där posten lyder «Visby Jacob Colberg (hustru dog 1656) – Collberg 1950».²

Bland Jacob och Elsas barn känner vi dottern Maria Jacobsdotter (1609–1691) och sonen Hans Jacobsson Collberg (1616–1650), som var handlande — det vill säga köpman i stadens handel, inte gårds- eller marknadshandel. Köpmannayrket gick alltså vidare i släkten.¹ Öppna källor ger inte mer om Jacobs hus, gata eller konkreta affärer; det som står kvar är ställningen som borgare och den identifierande detaljen om hustruns dödsår.

4. Den tyska tråden — släkten Broms

I nästa led syns de tyska förbindelserna tydligt. Jacobs sonson Jacob Hansson Collberg (1642–1714) gifte sig med Anna Andersdotter Broms (1646–1688). Hennes far, Anders Bertelsson Broms (1624–1688), var skomakarmästare och född i Tyskland.⁵ Giftet knöt samman två invandrade eller invandrarättade borgarsläkter, båda rotade i Östersjöns tysk-hansatiska värld — ett typiskt mönster i Visbys borgerskap under 1600-talet.

Namnskicket i släkten pekar åt samma håll. Hans Jacobssons andre son hette Detlof (Detlof Hansson Collberg, 1644–1719) — det lågtyska namnet Detlef — och grundade en lantlig gren vid Österby i Kräklingbo; namnet återkom sedan hos Jacob Hanssons son Detlof Jacobsson Collberg (1683–1763).⁵ Uppkallelseseden syns också tydligt: när Jacob Hanssons och Annas lille son Bertil dog som spädbarn 1678 fick nästa son 1681 namnet Berthel — efter morfadern Anders Bertelsson Broms.

Nätverket av inflyttade Östersjösläkter fortsatte i nästa led: två av Andreas Collbergs döttrar gifte sig in i Visby-släkterna Hemph och Törne. Hemph förs i de gotländska släktböckerna som en släkt «från Polen» — ännu en familj med ursprung på andra sidan Östersjön, precis som Collberg själva.⁸⁹

5. Gotländska generationer

Genom 1600- och 1700-talen förblev linjen gotländsk. Efter Jacob Hansson kommer Andreas (Anders) Jacobson Collberg (1672–1749), född i Visby, och därefter Anders Kollberg (1716–1794), född i Västerhejde strax utanför staden. Denne Anders flyttade som vuxen till Lärbro på norra Gotland, där flera av barnen föddes på 1750–70-talen och där han dog 1794 — linjens sista fasta punkt på ön vid sidan av Västerhejde. I nästa led, hos ännu en Anders Kollberg (född 1769, också i Västerhejde), står yrkesbeteckningen metallarbetare — smide, bleck eller annat metallarbete; den exakta inriktningen framgår inte av de öppna källorna. Släkten hörde nu till hantverkarskiktet snarare än till köpmannaskiktet. Vid samma tid glider stavningen från Collberg mot Kollberg, en vanlig utveckling när äldre tiders inledande C ersattes av K.⁵

Släkten är upptagen i de klassiska tryckta gotländska släktböckerna: Emil Nybergs Gotländsk släktbok (1910; utökad utgåva 1938, 676 sidor med ett hundratal gotländska släkter) för «Collberg — Gotlandssläkt», och C.J. Hallgrens Gotländska släkter (1926) för som nämnts «Collberg från Preussen». Där finns med all sannolikhet fler detaljer om just de gotländska mellanleden än vad de öppna källorna ger.⁸⁹

Mellanleden på Gotland är annars de tunnaste i den direkta linjen. Födelseår och ort finns i släktträdet, men få biografiska detaljer har publicerats öppet. De bör stämmas av mot Visbys, Västerhejdes och Lärbro kyrkoböcker, mot släktböckerna ovan samt mot Collbergska samlingen.

Att gotländska släkter blivit så väl kartlagda beror delvis på en Collberg. Ingenjören Gustaf Collberg (1881–1958), född i Follingbo och verksam vid Telefon AB L.M. Ericsson i Stockholm, byggde upp «Collbergska samlingen — Gotländska antavlor». Samlingen förvaras hos Genealogiska Föreningen; ett alfabetiskt register publicerades i Släkt och Hävd 1958. Föreningens förteckning visar vad den rymmer: nio handskrivna häften från 1940-talet med bl.a. personregister till Visby förhörsbok 1709–21 (ca 1 000 personer) och 1750–74 (ca 800 personer), register till skattelängden 1614, mantalslängden 1634 och jordrevisionsboken 1653, samt släktutredningar på rullar — register som täcker exakt de årtionden då våra led 3–5 levde i Visby.³⁴ Han skrev också om Jacobsberg och Rosendal i Follingbo i Gotländskt arkiv 1939. Namnet Collberg är alltså knutet inte bara till vår linje utan också till gotländsk släktforskning som sådan.

6. Från Gotland till fastlandet

Under 1800-talet lämnade linjen Gotland. Med Anders Niclas Kollberg (1801–1854) och sonen Anders Henrik Kollberg (1840–1904) flyttades tyngdpunkten till fastlandet. Anders Henrik föddes i Nässja i Gottröra socken norr om Stockholm och gick in på en tjänstemannabana: postexpeditör, kommissionär och sakförare.⁵ Redan hustrurna antyder att familjens värld vidgats: metallarbetaren Anders var gift med Christina Eleonora Brattsten (1770–1816), och Anders Niclas med Clara Wilhelmina Charlotta Malm, född i Sundsvall 1817 — nätverket nådde alltså Norrland en generation innan flytten dit.⁵

En postexpeditör var lokal tjänsteman i postverket — sortering, kassa, den lilla stationens dagliga drift. Sakförare var den som på landsbygden biträdde i enklare juridiska ärenden innan modern advokatroll var utbyggd. Steget från gotländsk hantverkare till uppländsk tjänsteman är en tydlig brytning mot de tidigare seklerna. Öppna biografier eller tidningsnotiser om just Anders Henrik har inte påträffats; uppgifterna vilar på släktträdet och bör kunna fyllas på ur husförhör, flyttningslängder och eventuella bouppteckningar.

7. Norrut till Västerbotten

Steget norrut hänger tydligt ihop med posttjänsten. Anders Henrik gifte sig med Ulrika Karolina Nygren, född i Nysätra 1847 — rimligen mötte de varandra när han tjänstgjorde vid någon av poststationerna i trakten. Första barnet, Karl Anders Sigfrid Kollberg (1873–1963), föddes i Skäran i Nysätra socken; de följande barnen föddes i Umeå stad 1876–1879, där Anders Henrik senare verkade som sakförare och dog 1904. Två av döttrarna dog som barn — Anna Sofia (1880–1881) och Ida Maria (1882–1888) — en påminnelse om tidens villkor även i en tjänstemannafamilj.⁵ Karl Anders Sigfrid blev hemmansägare. Hemmansägare betydde ägare av skattejord — den som brukade och ägde sitt hemman, till skillnad från torpare eller åbo på kronans mark. Därmed hade den gotländska borgar- och tjänstemannalinjen blivit en västerbottnisk bondesläkt.

Karl Anders Sigfrid gifte sig med Jenny Maria Åberg (1874–1962) från Bobacken i Bygdeå, och familjen bosatte sig i Anderslund i Brännland utanför Umeå. De fick elva barn mellan 1898 och 1916. Familjen drabbades hårt: tre av barnen — Jenny Kristina (10 år), Gustaf Samuel (8 år) och Nils Helmer (8 år) — dog inom loppet av drygt ett år 1915–1916, ett mönster som talar för en smittsam sjukdom i hemmet, även om dödsorsakerna inte är belagda i öppna källor. Karl Anders Sigfrid och Jenny Maria levde båda till 1960-talet och dog inom ett år från varandra, 89 respektive 88 år gamla.⁵

8. I Västerbotten — Johan Sigfrid

Karl Anders Sigfrids son Johan* Sigfrid Kollberg (1903–1962) föddes i Anderslund, Brännland, och dog i Petisträsk. Han gifte sig med Astrid Helena* Eklund (1904–2002), född i Petisträsk. Hon var dotter till Anders Reinhold «Brönch-Reinhold» Eklund och Maria Charlotta Eklund — en annan Eklund-linje än den som via Trehörningen och Amalia Forsberg når Siri* Marianne Eklund. Efternamnet Eklund antogs oberoende i flera burträsk-/degerforssläkter under 1800-talet; samma namn betyder alltså inte samma stamfar.⁵

Deras son Stig* Henry Kollberg (f. 1934) förde Kollberg-namnet vidare. Att senare led också gift in sig med personer som hette Eklund är en biografisk detalj, inte artikelns huvudspår — den handlar om Collberg/Kollberg från Visby och den sociala rörligheten över fyra sekel.

9. Stamtavla · den direkta linjen

1. Jacob Collberg ca 1590–1677 · borgare i Visby
2. Hans Jacobsson Collberg 1616–1650 · handlande, Gotland
3. Jacob Hansson Collberg 1642–1714 · Visby
4. Andreas Jacobson Collberg 1672–1749 · Visby
5. Anders Kollberg 1716–1794 · Västerhejde → Lärbro, Gotland
6. Anders Kollberg 1769– · Västerhejde · metallarbetare
7. Anders Niclas Kollberg 1801–1854
8. Anders Henrik Kollberg 1840–1904 · Gottröra · postexpeditör, sakförare
9. Karl Anders Sigfrid Kollberg 1873–1963 · Nysätra · hemmansägare
10. Johan Sigfrid Kollberg 1903–1962 · Brännland / Petisträsk · g.m. Astrid Helena* Eklund

Mellanleden på Gotland (särskilt generation 5–7) bör kontrolleras mot Collbergska samlingen och Visbys respektive Västerhejdes kyrkoböcker. Övriga led är belagda i släktträdet. Öppna biografier om de enskilda personerna är sparsamma; yrken och orter vilar främst på arkivets egna poster.

← Tillbaka till Historia