Trehörningen

1. Grundandet · 1801–1816

Anders Olofsson kom från Lidträsk men gifte sig med Christina Andersdotter, född i Petisträsk. Genom henne satt han på hemmanet Petisträsk 1. Den 26 mars 1801 fick han frihetsbrev på krononybygget Trehörningen — 25 skattefria år fram till 1825.

Ett krononybygge var statens sätt att kolonisera inlandet. Den som åtog sig att röja och bebygga obrukad kronomark fick frihetsår — skattebefrielse under en bestämd tid, här 25 år fram till 1825 — mot att lägenheten därefter skulle bära ordinär skatt. Marken förblev kronans tills den skattlades; nybyggaren var åbo (brukare), inte ägare i modern mening. Först med skattläggning och senare övergång till skattejord kunde hemmanet bli fullt privat.

Christina dog 1791. Anders gifte om sig 1792 med Sara Johansdotter (1747–1810), änka efter Sven Olofsson. Med sig i det äktenskapet hade Sara sonen Johan Svensson Lindberg (1783–1856). Han skulle senare bli nämndeman i bygden — och skriva under bouppteckningen efter Anders, skattläggningen 1816 och ägobytet 1823. Via Lindberg-grenen når samma man Stigs antavla.

Den första bolstaden lades öster om Trehörningstjärnen. Den dömdes snart oduglig: det fanns ingen brukbar åker där. Den 8 juli 1810 utsynade kronolänsman Burvall en ny bolstad och åkerlägenhet vid Petisträsk fäbodar (Fäbodträsket) — platsen på flygfotot och på 1816 års karta. Landshövdingen tilldömde nybygget lägenheterna i mars 1811.

Anders dog den 12 juni 1809. Bouppteckningen den 9 oktober samma år visar ett litet men inte fattigt bo: silverknäspännen, tenn, en gammal bränvinspanna — och framför allt fiske. Håvar stod ute i Petisträsket, sjön Trehörningen, Trehörningstjärn, Långtjärn, Gotträsket och Björktjärn. Fiskredskapen värderades högre än allt tenn i huset. Sara dog den 1 mars 1810.

»Uppå detta Nybygge är ingen Gårds-Byggnad företagen ej eller af någon blifvit bebodt, utan de uptagne lägenheterne äro begagnade under Innehafvarenas Hemman i Petisträsk.«

— Skattläggning 1 november 1816

1816 fanns fortfarande ingen gårdsbyggnad på Trehörningen, och ingen bodde där. Marken brukades från Petisträsk. Lantmätaren bedömde att nybygget bara kunde föda en häst, en ko och några får.

Skattläggningen krävde inte att hus redan stod där — den taxerade lägenheterna. Bosättning och gårdsbyggnad var däremot själva poängen med frihetsbrev och nybygge. Utan dem förblev Trehörningen mer mark under Petisträsk än en egen gård.

Den 26 augusti 1817 fastställde landshövdingen skattetalet till 1/16 mantal (preliminärt, under Kammarkollegiets prövning). Grundräntan blev densamma som lantmätarens projekt 1816: 1 daler 11 7/12 öre silvermynt, att erläggas från 1826 i penningar och persedlar — i praktiken sju kappar korn, eftersom åkern var av sämsta grad.

Samma utslag räknade också med ett överskott på 6 tunnland 8 kappland som egentligen kunde återgått till kronoallmänningen. Landshövdingen lät det ligga kvar under nybygget — med hänvisning till att innehavarna, som också var byamän, tidigare avstått åkerjord när fäbodmarken 1811 dömts till Trehörningen. Formuleringen i motiveringen är delvis osäker i läsningen. Mellanhavandet byn–nybygget–kronan går igen: bolstadsflytten 1810–11, överskottet 1817, och ägobytet 1823.

När husen kom upp går att avgränsa tydligare nu. Ägosynen den 19 juni 1832 värderade redan byggnader och odling (beloppet osäkert i läsningen). Den första dokumenterade födelsen vid hemmanet — Maria Lovisa Johansdotter 1833 — stämmer med det. Fönstret är alltså 1816–1832; exakt årtal saknas fortfarande.

Immission den 6 maj 1811 gick till bröderna Anders och Olof Andersson, söner till grundaren. Anders överlät snart sin rätt till Johan Gustaf Andersson från Granträsk, som dog i september 1817. Han hann aldrig se en gård på platsen.

Bouppteckning · 1 Bouppteckning · 2 Charta 1816 · Y.37 Beskrivning 1816

2. Ägobytet 1823 · Trehörningen stärks

Den 14 juni 1823 inställde sig lantmätaren i Petisträsk efter kungörelse och landshövdingens förordnande. Åborna Olof Andersson och änkan Lovisa Johansdotter — Johan Gustafs änka, som sex år efter makens död fortfarande drev hemmanets angelägenheter — ville få nya ängeslägenheter skattlagda under sina hemman.

Bakgrunden var mer än en vanlig skattläggning. Bonden Olof Zachrisson i Åmsele (1761–1840) hade ansökt om syn och skattläggning av ett tillämnat krononybygge vid Trehörningen. Det var det formella steget för att få laglig rätt till nybygge på kronans mark — vanligt i Västerbotten när inlandet koloniserades. Den som beviljades nybygget kunde räkna med frihetsår och sedan åborätt. Olof var redan nybyggare i Åmsele; en lyckad ansökan hade gett honom ett andra hemman.

Trehörningen var inte ledig mark. Den hade anlagts kring 1801 av Anders Olofsson och skattlagts 1816 under Petisträsk, men stod fortfarande utan gårdsbyggnad och utan fast bosättning — mer lägenheter under Petisträsk än en egen gård. En ansökan om just den platsen satte press på dem som redan hade anspråk där.

Olof var heller inte främmande för bygden. Hans hustru Carin Nilsdotter var syssling till åbon Olof Andersson — via Anders Larsson (1677–1741) i Petisträsk, farmors far till Carin och stamfar till stora delar av det nät som brukade Trehörningen. Grundarens hustru Christina Andersdotter var Carins fars kusin. En andra brygga går via Olofs halvsyster Katarina Zackrisdotter: hennes dotter Maria Christina Mårtensdotter gifte sig med Nathanael »Stor-Nattus« Nilsson, brorson till grundaren och kusin till åbon.

Åborna — Olof Andersson och änkan Lovisa Johansdotter — erbjöd då ett markbyte. De avstod två avlägsna slåttermyror, Mård Myran och Sönk Myran (omkring ¾ mil från byn), till kronan. Myrarna hade legat under Petisträsk-hemmanen men var besvärliga att bruka på det avståndet. I utbyte begärde de närmare mark på kronoallmänningen — Villmyrorna vid Godträsket, knappt ⅜ mil från byn — som dittills inte varit skattlagd under något enskilt hemman.

Flödet efter bytet är rakt: Villmyrorna skattläggs under Petisträsk och blir åbornas närmare ängar. Mård och Sönk går till kronan och knyts till Trehörningens krononybygge — de ligger geografiskt bättre för nybygget än för byn. Uppskattningsvärdet var i praktiken jämnt (cirka 5,7 hektar bort, 5,4 hektar till). Trehörningen fick ängsmark som passade läget, åborna kortare väg till sina ängar, kronan ett tydligare och starkare nybygge.

Bytet gick igenom därför att det var skrivet just så — som stärkande av Trehörningens nybygge, med jämnt värde och åbornas eget initiativ. Nämndemännen Johan Svensson Lindberg från Ekträsk och Johan Nathanaelsson från Buberget godkände förrättningen (mätning till den 21 juni, avslut den 25:e). Lindberg undertecknade för tredje gången i samma dokumentserie (1809, 1816, 1823). Vad som inte syns är att Olof Zachrisson skulle ha fått åborätt där. Han dyker inte upp som bosatt vid Trehörningen; när första barnet föds där 1833 tillhör det Johan Gustaf-grenen.

På dagens karta stämmer läge och namn för de bortbytta myrarna med Morrmyran och Synkmyran väster om Petisträsk. Vederlaget — Willmyrorne — motsvarar Villmyrorna öster om Stor-Godträsket, där namnfamiljen finns kvar.

Karta 1823 · Y.47 Beskrivning & ägobyte

3. Åboerna · från Lovisa till Odd-Ola

Efter Johan Gustaf Anderssons död 1817 innehade änkan Lovisa Johansdotter nybygget. Den 29 november 1830 antogs sonen Johan Petter »n' Jan-Petter« Johansson till åbo — efter avhandling den 22 juni samma år.

Under hans tid finns de tidigaste beläggen för att någon faktiskt bodde på platsen. Ägosynen den 19 juni 1832 värderade redan byggnader och odling (beloppet osäkert i läsningen). 1833 föddes Maria Lovisa där — modern var Anna Margareta Andersdotter — och 1835 Johan Anton. Jan-Petter sökte också fiskerätt i Knipträsket (syn 1832, utslag 1834) — utöver husbehovsfisket i Fäbodträsket från 1816.

Den 5 oktober 1835 överlät Jan-Petter nybygget genom afhandling till Anders Gustaf Nathanaelsson — inte i första hand genom giftermålet. Anders Gustaf var son till Natanael Andersson och Eva Andersdotter (grundarens dotter). Han hade kommit som dräng till Petisträsk hos morbrodern Olof Andersson. Den 30 december 1838 gifte han sig med kusinen Juliana Johansdotter — Jan-Petters syster, Johan Gustafs dotter. Immissionen som åbo kom den 26 januari 1839, fyra veckor efter bröllopet.

Jan-Petter lämnade gården efter överlåtelsen 1835 och bodde sedan i Lossmen. Via sonen Gustaf Adolf Pihlgren, Maria Karolina Pihlgren och Svea Salomonsson når den grenen Siri. Juliana bar Trehörningen-spåret vidare; brodern Lossmen-spåret. Båda når samma barnbarnsbarn.

Tre syskon från Granträsk — barn till Anders Andersson (1744–1828) och Maria Nilsdotter — knyter ihop hela den här delen av historien. Natanael gifte sig med Eva Andersdotter (grundarens dotter); Johan Gustaf tog över Trehörningen 1816; Magdalena Andersdotter gifte sig med Olof Andersson (grundarens son) i Petisträsk. Anders Gustaf stod mitt i nätet: morfars nybygge, farbrors gård, kusin som maka. Det är samma syskonskara som gör att både Siri och Stig senare går tillbaka till Petisträsk–Trehörningen-kretsen.

Deras son Odd-Ola föddes på Trehörningen 1843. Gården stannade i den linjen.

4. Från skatt till skattejord · 1826–1862

Frihetsbrevets 25 år löpte ut 1825. Från 1826 till 1836 bar nybygget ordinär skatt — det fanns ingen förlängning på 1820-talet. Först 1837 beviljades fem nya frihetsår (kungabrev 14 april, resolution 5 juni), och 1842 ytterligare femton (kungabrev 2 augusti, resolution 20 december). Synen 1862 räknar samman 45 frihetsår och konstaterar att friheten tilländagått med år 1856.

De fem åren 1837 sökte Jan-Petter redan i februari 1832 — svaret kom i juni 1837, när han lämnat gården sedan tjugo månader. Frihetsåren kom Anders Gustaf till godo men beviljades i Jan-Petters namn: kansliets tempo hade inte hunnit ikapp överlåtelsen.

Skattetalet hade börjat på 1/16 mantal 1817 — men bara preliminärt, under Kammarkollegiets prövning. Ännu 1837 låg ärendet oavgjort. Först vid avvittringen 1858 sattes talet till 3/32; 1860 tillkom 1/32 i tillökningsskatt. Den 8 december 1862 fördes båda talen över till skattenatur: hemmanet lämnade kronan och blev skattejord — formellt 1/8 mantal kronoskatte, samma beteckning som lagfartsboken bär 1902.

Samma långa tråd gäller utbrytningen av nybyggets ägor från kronoallmänningen. Redan 1817 var det ett av förrättningens syften; fiskerätten i Knipträsket 1834 villkorades av att utbrytningen skedde; 1858 genomfördes den.

Ego- och husesynen den 20 augusti 1862 beskriver gården sådan den då var: boningshus med stuga, kammare och förstuga under nävertak; en nyligen uppsatt flygel med bagarstuga; ladugård, stall, lador, badstuga och mer — sammanlagt sexton byggnader, omkring tre tunnland åker, fem kor. Bland byggnaderna fanns en torklada alldeles ny — åttkantig, nitton alnar i diameter, uppsatt med åtta knutar, golv av handsågade tretumsplankor — värderad till 200 riksdaler och därmed gårdens näst dyraste huskropp. (Den står kvar i gott skick.) Skyldigheten att bygga och odla hade legat på drygt 1 190 riksdaler; synen visade att åbon byggt för omkring 2 340 — nästan dubbelt. Det är den poängen som gjorde omföringen begriplig: gården var bebyggd utöver kravet.

Jorden själv hade inte blivit bättre. 1816: sandmylla utan botten, frostländig, sällan någon säd. 1837: bottenlös sandmylla. 1862: mycket frostländig och mager. Det som förändrats på fyrtiofem år var arbetet, inte marken.

Fullständiga renskrifter av alla handlingar 1809–1862 finns i Handlingar om Trehörningen; fortsättningen efter 1862 i Lagfartsböckerna.

5. Holmen & Oddn

I skattläggningen 1816 tas Grönholmen upp som åkeruppodlingsland — något mindre frostlänt än huvudåkern. Synen 1862 visar uppodlad åker på Fäbodholmen och västra åkerholmen, med lada och sommarfähus — samma läge som familjen senare kallat Holmen. Namnen skiftar i källorna (Grönholmen, Fäbodholmen, västra åkerholmen); platsen är den.

Odd-Ola (1843–1915) blev kvar på gården hela livet. Bland syskonen lämnade Johan August Lundgren (f. 1851) Trehörningen omkring 1865 och tog namnet Lundgren.

Hemmanet stod då som Trehörningen N:o 1 — 1/8 mantal kronoskatte i Degerfors socken (lagfartsboken, forts. från band 2 blad 77) — samma 1/8 som omföringen 1862 gett. Genom laga skifte delades det i lotter; 1902 lagfors två av dem.

Via köpeavtal den 20 februari 1902 fick Efraim Eklund och hustrun Anna Amalia Forsberg lagfart på 1/16 mantal — det som i familjen kallats Holmen. Genom köpeavtal samma dag fick Amalias bror Ferdinand Forsberg lagfart på lika stor andel — Oddn. Lagfarterna beviljades senare under våren 1902. Fångesman i båda fallen var Odd-Ola, som enligt lagfartsboken fått uppbud å 1/8 mantal den 1 februari 1870 (N:o 1) — alltså medan fadern Anders Gustaf ännu levde. Ett arvskifte 1894 kan vara en senare, skild händelse.

Laga skifte delade hemmanet i tre littera. Efraim och Amalia fick två av dem (tillsammans 1/16), som senare gick vidare till sönerna som 1/32 + 1/32; Ferdinand fick den återstående lotten (1/16). 1/32 + 1/32 + 1/16 = 1/8.

Den 19 december 1904 gifte sig Ferdinand med Anna Karolina Eklund från Petisträsk — syster till Helena Eklunds mor Maria Charlotta. Deras barn föddes i Trehörningen under tidigt 1900-tal. Tre år senare, den 29 januari 1907, gifte sig Annas bror August Eklund med Jenny Amalia Lundgren — dotter till just Johan August som lämnat gården. Samma syskonskara från Petisträsk (Olof Anton Eklunds barn) gifte alltså in sig både i Odd-Olas linje på Trehörningen och i den bror som flyttat därifrån.

Siri Eklund är född i Järvträsk; modern Svea Salomonsson kom från Lossmen. Bandet till Holmen går via farföräldrarna Amalia och Efraim.

6. Petisträsk-Eklundarna · Stigs sida

Eva Stina Natanaelsdotter (1808–1868) var dotter till Natanael och Eva Andersdotter — alltså syster till Anders Gustaf som tog över Trehörningen. Hon gifte sig med Anders »Anders Larsa« Eklund (född Larsson) och bosatte sig i Petisträsk. Deras två söner blev stamfäder till var sin gren som senare gifte ihop sig igen.

Den äldre sonen, Karl Anders »Steinis-Karl« Eklund (1835–1917), fick sonen Reinhold »Brönch-Reinhold« Eklund (1874–1935). Den yngre sonen, Olof Anton Andersson Eklund (1839–1914), fick dottern Maria Charlotta Eklund (1872–1957). Reinhold och Maria Charlotta — kusiner — gifte sig med varandra. Deras dotter Helena Eklund är Stigs mor.

Olof Anton gifte sig med Magdalena Lovisa Lindberg (1848–1909) från Ekträsk. Hon var sondotter till nämndemannen Johan Svensson Lindberg — mannen som undertecknade bouppteckningen 1809, skattläggningen 1816 och ägobytet 1823. Samma hand som bevittnade Trehörningens tidiga handlingar sitter alltså i Stigs antavla.

Bland Olof Antons och Magdalena Lovisas barn fanns också Anna Karolina Eklund, som 1904 gifte sig med Ferdinand Forsberg på Oddn, och August Eklund, som 1907 gifte sig med Jenny Amalia Lundgren — dotter till Odd-Olas bror Johan August Lundgren. Petisträsk-syskonen band därmed ihop både Holmen/Oddn-grenen och den utflyttade Lundgren-grenen.

7. Hur grenarna hänger ihop

Både Siri Eklund och Stig Kollberg går tillbaka till Eva Andersdotter — grundarens dotter som gifte sig till Granträsk. Därifrån skiljer sig vägarna.

Siris väg via gården: Eva → Anders Gustaf → Odd-Ola → Amalia Forsberg → Seth Eklund → Siri. Det är Trehörningen- och Holmen-linjen — köparen 1835.

Siris väg via Lossmen: Johan Gustaf → Johan Petter → Gustaf Adolf Pihlgren → Maria Karolina Pihlgren → Svea Salomonsson → Siri. Svea kom från Lossmen; Siri är född i Järvträsk — säljarens linje.

Far och mor möts alltså i samma syskonskara: Johan Gustaf Andersson och Lovisa Johansdotter genom två av deras barn (Juliana respektive Jan-Petter). Seth och Svea var bryllingar. Gården som lämnade Jan-Petters hand 1835 kom nittiofem år senare tillbaka in i samma äktenskap.

Stigs väg: Eva → Eva Stina → (Karl Anders respektive Olof Anton) → kusinerna Reinhold »Brönch-Reinhold« Eklund och Maria Charlotta Eklund → Helena Eklund → Stig. Dessutom Lindberg-grenen via Maria Charlottas mor Magdalena Lovisa, sondotter till nämndemannen som undertecknade de tidiga handlingarna.

Därtill de två giftermålen 1904 och 1907, där Petisträsk-syskon (barn till Olof Anton) gifte in sig både hos Odd-Olas barn på Trehörningen och hos den bror som lämnat gården. Byarna var små; samma familjer möttes om och om igen.

8. Tidslinje

Renskrifter: Handlingar om Trehörningen 1809–1862 · Lagfartsböckerna
Källor: Lantmäteriet, akt Y.37 (1816) och Y.47 (1823) · Västerbottens läns landskontor, resolutionsböcker 1817–1862 · Bouppteckning, Umeå tingslag 1809/1810 N:o 119 · Lagfartsböcker för Degerfors och Burträsks tingslag · Henning Larsson, Nybyggaröden · arkivets personposter